Några klassiker i genusdebatten

Under de år som jag diskuterat jämställdhet har det varit ett antal liknande kommentarer som återkommit gång på gång. Listan kan göras lång, men här kommer ett litet smakprov på saker som tydligen behöver redas ut ännu en gång. Jag svarar med ett "vi" då frågorna ofta inleds med ett "ni" och gör mig således till respresentant för "genusfolket". Håll till godo!

Fråga: Varför måste killar ha klänning? Och varför vill ni ta ifrån tjejerna dockorna?! (ang det här med genuspedagoger på förskolor).

Svar: Vi påstår inte att killar måste ha klänning, eller att tjejer inte får leka med dockor. Det vi vill är att alla, oavsett kön, ska kunna gå klädda i vad de vill och kunna leka med vad de vill. Både hon, han, hen kan gå i klänning eller leka med dockor eller vad helst personen önskar.

Fråga: Varför vill ni tvinga på barnen onaturliga roller och göra dem könlösa? (ang genuspedagoger och ordet ”hen”.)

Svar: Det här är enligt mig den mest intressanta funderingen. Vad är det som får folk att tro att de i nuläget är ”fria”, att barn väljer utifrån sig själva och inte utifrån en högst påtvingad könsroll? Vi vill just INTE tvinga på barnen en massa konstruerade roller utan ge dem möjlighet att hitta sina intressen utifrån sig själva och sina unika förutsättningar och inte utifrån förväntningar på dess kön. 

Fråga: Varför måste allting vara millimeterrättvist!? (ang det här med jämställdhet i föräldraskapet)

Svar: Jämställdhet handlar inte om millimeterrättvisa. Varför detta ord dyker upp gång på gång i hetsen mot jämställdheten förstår jag faktiskt inte. Men hur som helst; för mig handlar det i alla fall inte om millimeterrättvisa i den bemärkelsen att båda (om det är en parrelation) måste diska exakt samma antal tallrikar, eller byta däcken exakt varannan gång. Den stora och övergripande frågan handlar om att män och kvinnor ska ta lika stort ansvar för barn, hem och familj samt ha samma förutsättningar och möjligheter. Självklart kan det variera i perioder vem som gör mer än den andra, men det ska inte vara utifrån kön, vilket i praktiken generellt betyder att det är kvinnan ( i en heterosexuell relation) som drar det största lasset.

  

Då kommer oftast nästa mening;

Fråga: Det ska vara upp till var och en att bestämma inom familjen, varför vill ni tvinga folk till att dela lika?

Här kommer vi återigen till det där att folk tror att de är ”fria” att välja i nuläget. Det är ju inte så att beslut angående exempelvis föräldraledigheten tas i någon slags ogenomtränglig bubbla hemma runt köksbordet. Det är en mängd saker som påverkar det där beslutet som folk vill vara ”fria” att fatta. Vi har en ekonomi (där kvinnor tjänar mindre), arbetsplastens inställning (där pappor som vill va föräldralediga oftare bemöts negativt), förväntningar på de olika könen (där mammor ses som den viktigaste föräldern) osv. osv.  Jag är lessen, vi är inte fria!!! Pappor tar ut ca en fjärdedel av föräldraledigheten, mammor drar det största hemarbetslasset, mammor är hemma i större utsträckning när barnen är sjuka osv. Och det här får konsekvenser inte bara för den enskilda familjen utan också för samhället i stort, där kvinnor drar det kortaste strået i maktobalansen.  

Kommentar: ”Jag blir anti när allt ska vara helt jämlikt (…)och barnen ska kalla pappa för mamma och vice versa.”

Svar: Den här med att kalla pappa för mamma och vice versa har jag faktiskt inte hört förut. Kul med nåt nytt! Jag har dock aldrig själv påstått att barnen måste kalla pappa för mamma och vice versa och inte hört nån annan heller påstå det…, men som jag ser det så handlar det främst om att mammor och pappor ska vara lika mycket föräldrar. Både kvantitativt och kvalitativt. Som det ser ut nu så ligger det ju helt olika betydelser i orden ”mamma” respektive ”pappa”, det är ju DET som är det problematiska i mina ögon. Men visst tycker jag i det långa loppet att det gott räcker att använda ordet ”förälder” om både mammor och pappor. Om föräldraskapet innebär samma sak oavsett kön så tänker jag att det inte finns någon vits med ord som mamma och pappa, utan förälder räcker alldeles utmärkt!

Kommentar: ”Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor.” Paolo Roberto i p3

Paolo, Paolo ja du har så rätt i att det räcker att sticka ut huvudet genom fönstret så ser man hur det ligger till. Män och kvinnor har inte samma förutsättningar. Kvinnor tjänar 80% av vad männen tjänar, kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning, pappor ses inte som lika viktiga som mammorna osv. Listan kan göras lång, men jag stannar här. Tror du vet vad jag menar. Behöver inte ens nämna det där med våldtäkter, mäns våld mot kvinnor osv. Frågan är ju då vad man gör när man har huvudet hängande  där ute i kylan. Räcker det att kallt konstatera att så är fallet, det är olika att vara man och kvinna i Sverige. Eller tänker man att fan, det här är inte ok. Det finns en patriarkal maktstruktur som missgynnar kvinnor och låser in både män och kvinnor i fack där de inte själva har valt att vara. Låt oss ändra på det! Kanske kan vi börja med att dela lika på föräldraledigheten så vi åtminstone signalerar till oss själva, våra barn och samhället att vi värderar mammor och pappor lika mycket.  Eller nickar man lite lätt med huvudet och tänker gött, jag är ju man och det här gynnar mig så det är bara att låta tåget tuffa på.  Jaaa, vad säger du Paolo?

/ Malin