L sover efter en stillsam läggning (tack för den). Jag är
mör efter både jobb och feber i helgen och är glad att han lät mig vyssja
honom. Han brukar ge mig kalla handen om jag varit iväg i över ett dygn och
gjorde så även denna gång. Efter ett tag fick jag dock hålla honom och nu
sussar han som sagt. Tänkte att jag skulle knåpa ihop ett inlägg innan jag tar
kväll och temat idag är: Hushållsarbete!
Att få vårt första barn var ingenting som direkt
underlättade jämställdheten i vårt hushåll. Redan innan hade vi haft dispyter
kring ansvar, ojämn arbetsfördelning, smutströsklar och så vidare. Ofta
handlade grälen om samma gamla saker, om och om igen (i skrivande stund vill
jag flika in att jag inte tror att vi ännu är helt färdiggrälade). Att därtill
ha en bebis tillförde nya dimensioner samtidigt som de gamla blev än mer
laddade. Här är några grejer som försvårade jämställdheten i hushållet för oss:
- -
Sömnbrist.
Klassikern. När jag inte får nog med sömn
får jag sämre tålamod, blir mer irritabel, min förståelse och empati för Malin
och hennes behov blir NÄMNVÄRT nedsatt. Sömnbrist försvårar många saker och
jämställdhet är en av dem.
- - En blev
hemmabunden. I folkmun kallas det för att vara ”hemma med barnet”. Och
visst, om man inte är hurtig och/eller reser omkring så kommer man antagligen
att spendera en stor portion tid i hemmet, och där skapas nya lattjo sysslor
hela tiden, diska, tvätta, suga damm etc. Vems ansvar är det att röja upp? Plus
att småsaker som jag inte brydde mig om tidigare, typ kläder på hallpallen,
blir mycket mer störande om jag behöver stöta på dem varje dag, flera gånger om
dagen. Det verkar som att ju mer man vistas
i oordningen desto mer påfrestande är den. En anledning är att L’s lek blir
lidande om det är alltför ostädat här hemma.
-
- Nya
sysslor + att en blir huvudansvarig. En extra person i hushållet genererar
givetvis mer disk, tvätt etc. Och då L inte är så bra på att plocka undan efter
sig än så landar den bördan på föräldern. Vårt första barn tillförde också en
massa sysslor som jag inte haft att göra med innan. Tömma blöjpåsen där, smörja
här, medicin hit, amningsinlägg dit. Den hemmavarande av oss har också haft mer
koll på vart grejerna håller hus, L’s dagsform och behov etc, vilket lett till
att huvudansvaret också legat på den föräldern, även då båda är hemma.
Att
det blir en ojämnvikt i hushållsarbete och ansvar då en av föräldrarna är
föräldraledig är på gott och ont. Jag ser det som positivt att vi båda får ha
huvudansvaret, det har stärkt mitt självförtroende som förälder och min
ansvarskänsla i hemmet. Faran tycker jag ligger i om det enbart skulle vara en
av föräldrarna som har huvudansvaret. Den gåvan/bördan ”hamnar” alltför ofta
hos mammorna (i tvåsamma heterorelationer). Detta signalerar att hemmet är en
zon där kvinnor har ansvaret och kunskapen och således blir bunden dit och att män
är hjälpredor i hemmet och deras arena är någon annan stans därute, bort ifrån
hemmet. Så ville inte vi ha det och så ville vi heller inte att L skulle
uppfatta det.
För
att försöka råda bot på den ojämnvikt som uppstod i början av L’s liv då Malin
var föräldraledig så använde vi oss av den gamla tekniken att skriva listor. Vi
skrev ner olika kom-ihåg-listor på vad som behövdes om man skulle på
aktiviteter med L, till exempel utflykt i parken. Istället för att jag behövde
fråga Malin vad som skulle med eller att hon behövde undra om jag glömt något
kunde vi hela tiden gå till listan för där fanns allt.
Spädbarnstiden
med all sin avsaknad av egentid och nya erfarenheter ställde nya krav på
hushållet. Vi funderade på hur vi skulle göra hemmet mer trivsamt och hur vi
skulle bli av med varandras mindre trivsamma egenheter. Idén om ”listan” dök
upp! Listan gick ut på att vi gemensamt skrev ner beteenden eller ickebeteenden
som försvårar hemmatiden eller bara är allmänt störiga. Vi diskuterade också så
att inte orimliga eller absurda förslag hamnade där, det krävdes belägg (ja,
störighet KAN vara ett belägg men då ska det verkligen vara störigt). Några
exempel på vad som hamnade på vår lista:
-
- Stänga köksluckorna
-
- Hänga tillbaka använda nycklar på rätt plats
- - Ställa skorna snyggt på skohyllan
- - Skölja ur tomma yoghurtförpackningar
Varje
gång någon av oss glömt något på listan, att stänga köksluckorna eller hänga
tillbaka nycklarna till exempel, så fick denne ett streck. Vi satte en gräns på
tio streck och när någon av oss fick tio streck så blev den skyldig den andre
en ”fin överraskning”. Om någon vill bruka listan får ni givetvis laborera med den
hur ni vill, med straff eller belöningar och streckgränser m.m. Även om det kan
kännas banalt tror jag att sådana här små störmoment länge kan gå under radarn.
Vi förde fram dem i ljuset och för oss var det nyttigt att lufta våra tyckanden
om hemmet, och vad bättre var; det funkade! Vi lyckades korrigera de störiga
beteendena vi hade och till slut kunde vi ta bort listan. Om det dyker upp igen
eller om det uppstår nya störningsmoment så får vi helt enkelt göra en ny
lista.
För
egen del har min tid som föräldraledig inneburit ett stort kliv in i arenan
hemmet. Jag har fått tjata och upptäckt saker jag stör mig på (just nu är det
väldigt mycket kläder liggandes i soffan så det kanske är listdags snart) och
visst är det påfrestande ibland men det har också gett mig en stor förståelse.
Förståelse för mig själv och för hemmavarande föräldrars situation.
/ Isak
/ Isak