lördag 17 mars 2012

Listan gjorde livet lättare



L sover efter en stillsam läggning (tack för den). Jag är mör efter både jobb och feber i helgen och är glad att han lät mig vyssja honom. Han brukar ge mig kalla handen om jag varit iväg i över ett dygn och gjorde så även denna gång. Efter ett tag fick jag dock hålla honom och nu sussar han som sagt. Tänkte att jag skulle knåpa ihop ett inlägg innan jag tar kväll och temat idag är: Hushållsarbete! 

Att få vårt första barn var ingenting som direkt underlättade jämställdheten i vårt hushåll. Redan innan hade vi haft dispyter kring ansvar, ojämn arbetsfördelning, smutströsklar och så vidare. Ofta handlade grälen om samma gamla saker, om och om igen (i skrivande stund vill jag flika in att jag inte tror att vi ännu är helt färdiggrälade). Att därtill ha en bebis tillförde nya dimensioner samtidigt som de gamla blev än mer laddade. Här är några grejer som försvårade jämställdheten i hushållet för oss: 

-        -  Sömnbrist.
Klassikern. När jag inte får nog med sömn får jag sämre tålamod, blir mer irritabel, min förståelse och empati för Malin och hennes behov blir NÄMNVÄRT nedsatt. Sömnbrist försvårar många saker och jämställdhet är en av dem.

-         -  En blev hemmabunden. I folkmun kallas det för att vara ”hemma med barnet”. Och visst, om man inte är hurtig och/eller reser omkring så kommer man antagligen att spendera en stor portion tid i hemmet, och där skapas nya lattjo sysslor hela tiden, diska, tvätta, suga damm etc. Vems ansvar är det att röja upp? Plus att småsaker som jag inte brydde mig om tidigare, typ kläder på hallpallen, blir mycket mer störande om jag behöver stöta på dem varje dag, flera gånger om dagen.  Det verkar som att ju mer man vistas i oordningen desto mer påfrestande är den. En anledning är att L’s lek blir lidande om det är alltför ostädat här hemma.

-          -  Nya sysslor + att en blir huvudansvarig. En extra person i hushållet genererar givetvis mer disk, tvätt etc. Och då L inte är så bra på att plocka undan efter sig än så landar den bördan på föräldern. Vårt första barn tillförde också en massa sysslor som jag inte haft att göra med innan. Tömma blöjpåsen där, smörja här, medicin hit, amningsinlägg dit. Den hemmavarande av oss har också haft mer koll på vart grejerna håller hus, L’s dagsform och behov etc, vilket lett till att huvudansvaret också legat på den föräldern, även då båda är hemma.


Att det blir en ojämnvikt i hushållsarbete och ansvar då en av föräldrarna är föräldraledig är på gott och ont. Jag ser det som positivt att vi båda får ha huvudansvaret, det har stärkt mitt självförtroende som förälder och min ansvarskänsla i hemmet. Faran tycker jag ligger i om det enbart skulle vara en av föräldrarna som har huvudansvaret. Den gåvan/bördan ”hamnar” alltför ofta hos mammorna (i tvåsamma heterorelationer). Detta signalerar att hemmet är en zon där kvinnor har ansvaret och kunskapen och således blir bunden dit och att män är hjälpredor i hemmet och deras arena är någon annan stans därute, bort ifrån hemmet. Så ville inte vi ha det och så ville vi heller inte att L skulle uppfatta det.



För att försöka råda bot på den ojämnvikt som uppstod i början av L’s liv då Malin var föräldraledig så använde vi oss av den gamla tekniken att skriva listor. Vi skrev ner olika kom-ihåg-listor på vad som behövdes om man skulle på aktiviteter med L, till exempel utflykt i parken. Istället för att jag behövde fråga Malin vad som skulle med eller att hon behövde undra om jag glömt något kunde vi hela tiden gå till listan för där fanns allt.

Spädbarnstiden med all sin avsaknad av egentid och nya erfarenheter ställde nya krav på hushållet. Vi funderade på hur vi skulle göra hemmet mer trivsamt och hur vi skulle bli av med varandras mindre trivsamma egenheter. Idén om ”listan” dök upp! Listan gick ut på att vi gemensamt skrev ner beteenden eller ickebeteenden som försvårar hemmatiden eller bara är allmänt störiga. Vi diskuterade också så att inte orimliga eller absurda förslag hamnade där, det krävdes belägg (ja, störighet KAN vara ett belägg men då ska det verkligen vara störigt). Några exempel på vad som hamnade på vår lista:

-          -  Stänga köksluckorna
-          -  Hänga tillbaka använda nycklar på rätt plats
-           - Ställa skorna snyggt på skohyllan
-           - Skölja ur tomma yoghurtförpackningar

Varje gång någon av oss glömt något på listan, att stänga köksluckorna eller hänga tillbaka nycklarna till exempel, så fick denne ett streck. Vi satte en gräns på tio streck och när någon av oss fick tio streck så blev den skyldig den andre en ”fin överraskning”. Om någon vill bruka listan får ni givetvis laborera med den hur ni vill, med straff eller belöningar och streckgränser m.m. Även om det kan kännas banalt tror jag att sådana här små störmoment länge kan gå under radarn. Vi förde fram dem i ljuset och för oss var det nyttigt att lufta våra tyckanden om hemmet, och vad bättre var; det funkade! Vi lyckades korrigera de störiga beteendena vi hade och till slut kunde vi ta bort listan. Om det dyker upp igen eller om det uppstår nya störningsmoment så får vi helt enkelt göra en ny lista.  

För egen del har min tid som föräldraledig inneburit ett stort kliv in i arenan hemmet. Jag har fått tjata och upptäckt saker jag stör mig på (just nu är det väldigt mycket kläder liggandes i soffan så det kanske är listdags snart) och visst är det påfrestande ibland men det har också gett mig en stor förståelse. Förståelse för mig själv och för hemmavarande föräldrars situation.

                      
                                                                                             / Isak